Många gånger får man frågan av eleverna: Hur gammal är du, egentligen? (Den där pausen är viktig.) Och gissningarna har alltid varit väldigt varierande, ibland har man varit nära vaggan och ibland närmare graven. Tack och lov är min åldersnoja och har faktiskt alltid varit, obefintlig.

Börjar dock själv fundera över hur gammal jag är. För ett par helger sedan var jag och liten till mormor och morfar och åt middag med några nära. Det fanns olika goda saker att dricka och jag valde kolsyrat vatten för jag ville köra oss hem. Väl hemma slocknade liten som ett ljus och jag funderade över att ta mig ett glas rött. Men då slog det mig, i kylen, i upptiningsdelen, fanns chokladbollar. Med det största av leenden gick jag till kylen, dissade flaskan med rött som jag öppnade för två veckor sedan, skruvkork och tog glatt fram chokladbollar och mjölk. Vilken lycka och glädje, att bita i dessa underbara tingestar och skölja ner delikatesserna med ett glas kall mjölk.

I affären lockas jag ständigt, som en fluga till socker, av smågodislådornas alla färger. De små lockar och ropar till mig att plocka just de och de är många som vill bli valda, till min unika godisblandning. Jag njuter löjligt mycket av blodsockertoppsmakarna.

I kväll, en lördag med alla möjliga val, funderar jag om nattens dryck ska få bli en varm kopp choklad, det starkaste på kvällen. Den barnsliga drycken till trots, tänker jag att det är tur att jag är vuxen och får bestämma själv, att jag tar en mörkdryck av kakao, innan den barnvänliga sandmannen kommer till mitt hus. Så, skål och god natt mina rara!

25 May 2014