Bland de jobbigaste perioderna i en lärares arbetscykel är då det är dags för bedömningar, IUP (Individuell utvecklingsplan), betyg och utvecklingssamtal.  Det är mycket att förbereda samtidigt som om den vanliga undervisningen pågår för fullt. Dessutom ska man boka in tider med elevers föräldrar, som ska få det att fungera trots sina arbeten och andra åtaganden. Ibland är bokning av tid den svåraste biten.

Men samtalen är det roligaste, att i lugn och ro få sitta med den enskilde eleven och dess förmyndare, man hissar, lyfter, peppar, pushar, drar och lockar.  Det är enda gången man under en hel termin har möjlighet att koncentrera sig så länge på ett och samma barn. Jag skulle gärna ha fler sådana tillfällen. Drömmer ibland om att få undervisa helt individuellt, för det är så fantastiskt roligt att diskutera med elever och resonera sig fram till kunskaper och aha-upplevelser att se gnistan tändas i ögonen och ett svagt litet leende eller ett stort: Jaha!

Tänk om det fanns resurser till små diskussionsgrupper, att det var det  ”normala” och stora klasser samlade man endast ihop ibland, vid viss information eller att se någon film och liknande, då det inte spelar någon roll i fall det är större grupper.

Men åter till utvecklingssamtalen. Jag har vid ett par tillfällen bett klasser på mellanstadiet göra en IUP på mig. Varje elev fick skriva minst en sak som jag kunde bli bättre på, som jag skulle utveckla. De skulle tänka till och verkligen hitta saker som de skulle vilja se mig göra framsteg i. Då alla skrivit en till tre saker samlade jag in lapparna och sammanställde förslagen. De förslag som förekom mest frekvent skrev jag ner och presenterade för eleverna.

     Mias IUP

  1. Inte prata så fort
  2. Tänka på att stava rätt på tavlan
  3. Skriva snyggare

De hade hittat tre konkreta mål till mig och jag hade mina mål lika länge som de hade sina och sedan fick de skriva en utvärdering på om jag hade lyckats med dem. Jag fick godkänt på två av tre och klassen var rätt nöjd med mig ändå, trots att skriva snyggare såg de inte några större förbättringar på men att prata långsammare fick jag ok på och jag fick verkligen kämpa med det målet, framförallt då den ivriga Mia dyker upp och ska förklara nått intressant samband eller liknande. Då kan eleverna verkligen måsta hålla i sig för att hänga med.

Eleverna uppskattade att få sätta mål för mig och faktiskt se att även vi vuxna måste tänka i mål ibland för att avancera, att de sedan fick utvärdera mina eventuella framsteg gjorde det mer riktigt. Jag uppskattar verkligen att få konstruktiv kritik och tips av elever för att bli bättre på det jag gör, för att kunna nå dem bättre.

Jag tänker fortfarande på mina forna IUP mål. De är och var verkligen värda att tänka på och jag är ju så bra på att prata för snabbt, jag är duktig på att skriva fel på tavlan samt att skriva lite slarvigt!

15 Jan 2013