Har varit hemma på te hos en man med stort hjärta, en som begränsas av en envis kropp som vill göra som den vill. Mannen har kanske haft det tuffare än många andra här ett tag men visar på ett ( nyvunnet?) jävlar anamma som är gott att se och uppleva. Livet är för kort för att gå och sura. Helt i linje med min inställning, förlåta vare sig det behövs eller ej och gå vidare och leva. 

Att denna man sedan hittar på bus för att sedan måsta ringa på hjälp mitt i natten är underbart, ger respekt! Härligt för en man över pensionsåldern. Nå, kanske inte för släktingarna, i alla lägen men nu har jag programera numret till nattpatrullen på mobilen. Vid sidan om står jag nog och hejar på denna äventyrslystnad. Kan förstå den. Varför leva säkert och tryggt i alla lägen? Jo, kanske för omgivningens skull men kanske kan omgivningen ändå förstå denna lust till äventyret i natten? Jo, jag tror det men kanske inte just i den aktuella stunden, helt förståeligt.

Möten, vad jag älskar dem. Tack för ett gott te och härliga skratt.

26 Sep 2014