Älskade du, min vän, du som inbjuder oss ikväll. Vi kommer, med glädje och med vin. Vi får drinkar, av kvalitet, enligt mig i alla fall. (Säger dock kanske inte så mycket att jag bestämmer kvalitén) Den ork som inte fanns hos mig, då spontinbjudan dök upp, kommer. Fyra stycken är vi som njuter av tillvaron. Några av oss hinner spilla en tår eller två, vid samtalen. Prata hinner vi alla, både om roliga saker och de mindre glädjande samt ljuvliga och stökiga minnen.

Ruset av alkoholen? Det är skönt. Hinner gå igenom döden och livet, början och slutet samt andra mänskliga företeelser.

Idag fick jag ett meddelande, av en annan person ,dvs inte samma som kvällens stjärna, utan av en helt annan, anonymt. Jag förstår att du som skriver tycker att jag gjort dig något ont eller kanske någon som står dig nära. Vet dock inte vem du är, jag frågar men du vill inte ge dig tillkänna, jag kan inte gottgöra. Anonyma meddelade uppskattas inte av mig, inte hot heller, däremot uppskattas raka fina människor, som kan säga till mig vad jag bör förbättra, ändra, vad jag gjort fel. Förklarar HUR jag sårat. Jag ÄR snäll i hjärtat och om du inte, om DU inte tycker det, säg det till mig, inte till mig anonymt, utan rakt till mig, så jag förstår. Jag kan ta det, bemöta det och kanske gottgöra, kanske fixa eller åtminstone, om jag fick, kunde välja rätt, enligt dig, och då så valde jag det, varje gång. Så här skriver du, ANONYMT, ganska fegt, till mig:

”Du är säkert snäll mot de som du vill vara snäll emot. Det gäller att vara snälll i hjärtat också för att lyckas… Lycka till med det!” Du har för många L i snäll men jag förstår: Jag har misslyckats i dina ögon. Det betyder inte att jag inte kan vara god men jag förstår tydligen inte ditt fega språk.

Jag misslyckas, förmodligen, titt som tätt men att vara snäll i hjärtat, det är jag bra på, rent av gode bra på, som vi säger här uppe i norr. Kan dock inte bli bättre om jag inte vet vad jag felat i. DU, du har skrivit till mig anonymt förut och då om kritik i att jag tycker min familj är bäst i världen, att jag hade fel i det. Förstår om det är provocerande men i min värld är det fortfarande sant. Visst, min familj har också sina brister men inte de som DU syftar på. Min familj ÄR bäst i världen, för mig, i alla lägen.

Och jag, jag är rentutav ganska bra jag också. Och om DU är för svag, för rädd, för vek, för undfallande så är det ok det också. Vi kan inte vara lika. Jag kan inte leva upp till dina förväntningar, om du inte visar mig vilka de är. Kom igen, utmana mig! Visa mig! Tänk om jag chockar dig. Tänk om jag ber om ursäkt, gottgör, tänk om jag ger dig inget att avsky, inget att tycka illa om. DÅ, då kanske du får vila. Låt mig ge dig det. Låt mig få vara snälll, med tre L, snälll i hjärtat.

14 Jul 2017