Det är morgon, slår upp mina bruna blå och ligger och funderar. Vad är det för dag idag? Söndag och utsövd, inte många saker som ska göras, måsten som vissa behagar kalla dem. Liten kommer idag och imorgon får vi hänga hela dagen, dagis är stängt och mina arbetstider har gått ändra på då vi har arbetsdagar utan elever under höstlovet.
Slumrar om och vaknar igen, vintertiden gör att klockan inte är mycket fast jag legat längre än vanligt. Rör lite på mig och inser att nacke och bröstrygg inte är att leka med men huvudvärken inte går att finna.
Svänger benen över sängkanten och värken finns där, som en påminnelse om att jag existerar, finns och lever. Ler. Idag är en bra dag. Ska äta en långfrukost, idag till musik på en skapad låtlista som jag kallar A-dagar. Nä, inte arbetsdagar som mina kollegor och jag har på jobbet, utan musik för riktigt bra dagar eller musik för att vända mindre bra sådana.
Musiken får mig att le än bredare. Bruno sjunger om hur bra jag är, precis som jag är, utan smink och annat tillbehör. (Han har dock inte sett mig på morgonen eller alls) Maggio och Hellström berättar för mig att allt är för bra nu och att allting har ett slut. De kan inte ta ner min inre glädje och tillfredsställelse, låten ger mig energi. Girls just want to have fun. Idag ska jag ta på bältet, gå en promenad, i det hopplös slaskiga vädret. Jag ska le och njuta för att jag kan.
Stålningarna ner i högerarmen börjar bli tuffa. Ska skriva klart och stänga av skärmen. Kanske kan jag lura min fina bror att lyfta mig, knäcka till det värsta så andningen blir lättare. Njut av dagen där ute. Idag är jag oövervinnerlig, i alla fall för nu, i stunden. Det ska jag ta till vara på, fullt ut.