Påsken är här, i form av skärtorsdag och jag tog mig aldrig i väg till stugan.

Efter ett par lite mer intensiva dagar på jobbet, med en vilodag emellan, så protesteras det i mitt lag, inte i mitt arbetslag, utan laget som består av jag, mig själv och tant Agda 87.

Tre veckor i Thailand var som medicin. Det var smärtlindring och avslappning i en härlig kombination av sol och värme, helt utan måsten förutom mat och sömn. Återhämtningen blev många procent och jag fick springa igen. Oh, sa jag det? Jag fick springa igen! Allt tack vare ett år av sjukgymnastik, från riktig pjuttifikationsträning, en sådan jag aldrig skulle fått till om inte frontalkrocken hjälpt mig och efter pjuttifikationsträningen blev det vanlig sjukgymnastik.

Jag har jag stärkts i musklerna som håller ihop kroppen, alla kan inte föreställa sig vikten av det men det är de som gör saker möjligt. De övriga musklerna har också fått sitt och alla verkar ha börjat förstå vad de ska göra igen. Skadorna efter olyckan kändes men på ett plan som gick att hantera. Knät ska väl nötas till tänker jag och smärtorna från kotan kommer nog alltid vara kvar i mitt liv.

Att komma hem var också gott. Så vackert vårvinterväder och jag passade på att åka skidor, på riktigt, medan möjligheten fanns. Jag åkte 7,5km och jag orkade, kunde åka på riktigt. Det var fantastiskt.  

Har arbetat ett par veckor sedan semestern nu. Det har gått bra och jag har haft sprudlande energi och den har varit svår att dämpa, särskilt på arbetet. Jag har haft så kul och så härligt att få ha den där extra orken. Det dumma är att jag inte dämpat mig, inte lagt band på sprudlandet.

Idag när jag kom hem efter en härlig dag, som avslutades med medaljutdelning och hejande i en timme, gjorde jag ärenden och handlade. Sedan hem och i vilan kom kraschen och förvirringen. Ont överallt. Fantastiskt ont. Då jag slappnar av kommer signalerna av smärta fram, fullt ut. Smärtor som strålar, moler, hugger, dunkar, bränner, smärtor och så den ofantliga tröttheten fick mig att sova i tre timmar.

Överslag, så lätt hänt då man vill lite för mycket. Tänker att resten av påsken ska se annorlunda ut.

29 Mar 2018