Minns mina första försök att fickparkera med körskolan, spännande att spana i backspeglar och genom rutorna, i hopp om att man skulle slippa höra något otäckt raspljud på grund av dålig bedömning, att ta sig ut ur parkerings ställen kunde vara lika spännande.
Efter några år är parkering ute på gatorna inte pirrigt längre, trots att jag inte har en sådan där parkeringshjälp som piper och säger till hur långt det är från andra bilar, känner jag mig rätt trygg. Är dock glad att det är några år innan det är dags att övningsköra med liten.
Men parkeringar är han redan på gång med. Han hinner med att parkera flera gånger om dagen. Det är för närvarande bästa sättet att få honom till matbordet: Parkera den där nu och kom och sätt dig. Här parkeras allt. Idag var jag dock tvungen att le stort då jag upptäckte hans sista parkering innan han skulle gå iväg med sin far.
Kan hända att kofångaren skulle varit något intryckt om det hade varit en bil men nu var det en gris och den har liksom bara trynat in intill väggen mellan öppenspisen och vedlådan, lacken på sidorna skulle möjligen kunnat ha fått ett par repor men i stort tycker jag att det är en riktigt snygg parkering.
För mig är det också dags att parkera och tryna in på den mycket inbjudande kudden som oavbrutet ropar på mig. John Blund har lovat att komma i tid och med hostmedicin och annan doping ska jag banne mig sova som en bäbis.