Potatishögtiden

Vi har en del högtider och traditioner att värna och vara rädd om. Efter att ha varit inomhus och hostat en vecka var det skönt att komma ut och ta tag i en sådan.

Liten och jag åkte ut till stugan i helgen. Liten har strålat sedan i torsdags då jag berättade att potatisplockning var på schemat. Han har berättat för allt och alla om denna händelse. Förskolan var också välinformerad berättade de.

Solen värmde och glittrade i vattnet när vi åkte över i båten, ut till vår holme. Strålande väder och potatisplockargänget var redan samlat då vi tog land. Snabbt ombyte till arbetskläder, hink och spade hämtades. Nu var även vi redo.

Alla i truppen uppskattade liten där han for fram med sin rosa hink och röda spade. Svårt att inte bli glad av denna syn.

All denna glädje som denna kille sprider ikring sig.

Då man plockat måste man lasta in guldet i skopan på traktorn.

Detta är inte bara en tradition, för liten skulle jag tro att denna händelse hör till högtiderna i klass med julafton.Tur att det snart är dags att sätta de små knölarna igen.  

Andra inlägg

• Pjuttifikation
• Tyvärr
• Strålning på tortyrbädd
• CT scanning, tatueringar och tacksamhet
• Bilar och NUS i Umeå
• Snart dags att känna mig fri
• Limbo
• Cancer i situ, en ulv i fårakläder?
• Sura, fräsiga tanter och skyddsänglar
• Nära nu