Hemma hos oss turas vi om att bestämma vad som ska göras och vad vi ska leka. Ok, det kanske inte är 50/50 men vi får båda vara med och besluta om vad som ska hända.

Fram till häromdagen, då Elliot kom in i våra liv, bestämde sonen när vi skulle dammsuga. Han tog sin i rosa plast dammsugare och beordrade mig att ta ”lilldammsugaren” och så gick vi runt tills min behövde laddas, då fick jag vila.

Han säger också till, ungefär en gång om dagen, att vi ska göra upp eld. Han går helt sonika fram till vedlådan, säger Ved, öppnar locket och börjar plocka fram klabbarna. Än är jag, tack och lov, den som får tända i alla fall.

Jag visar hur pussguramin, enligt min tolkning, ser ut och springer(simmar) omkring, har pussmun och gälar och jagar mitt offer, medan han bestämmer var pussguramin ska sitta och vänta på honom och bli rädd då han dyker upp. I dockleken har vi var sin docka och var sin vagn, kör omkring och lilleman är den som säger till då det ska ätas medan jag säger till om power naps.

Då jag tar blomvattenflaskan för att försöka ge mina växter hjärt- och lungräddning, kilar gossen och hämtar sin halvliters vattenflaska för att hjälpa till, samma lika vid dammtorkning. Ska sängen bäddas om med nytt rusar han och hämtar nya lakan medan jag tar bort de gamla.

Vid tv är det dock han som bossar. Det enda som visas på min tv just nu är Fem myror är fler än fyra elefanter. Tur att det är ett bra, pedagogiskt program och han kan snart hela alfabetet just fyllda två år. Favorit bokstaven är dock just nu y och den delen är bara 8 minuter lång och sedan ska vi se den om och om igen. De kvällar han inte är med mig får jag bestämma vad det ska vara i rutan men jag skulle föredra att ha honom här hos mig, med y tjatet, i alla lägen.

 

8 Feb 2013