Måste le då jag tänker på reaktionerna på de regnbågsfärgade naglarna som många av oss lärare fixade till till skolstarten. Jag träffade de första dagarna ca 90 nya elever och hörde inte ett enda ljud om naglarna, inte ens att det såg underligt ut. Då de var nya elevansikten för mig, viftade jag heller inte med mina klor och försökte fånga uppmärksamheten, tänkte att det får komma då det kommer. Det kom inte, färgen flagnade, inte särskilt förvånande då det var en klåpare som målat, det vill säga undertecknad.

Några andra lärare fick lite reaktioner: http://arvidsjaur.se/sv/Info/nyheter-o-rubriker/Larare-pa-Ringelskolan-malade-naglarna/

Jag var dock till sjukgymnastiken under skolans första vecka och mötte där en person inom sjukvårdens väggar som sa med ett konstigt litet skratt: Vad är det där? Är det nyaste modet eller? Jag sa något om att det var ett sätt att visa att jag tycker att Emma Green Trevago har och hade rätt och att jag stöttade hennes ställningstagande. Då kom det ett fnysande litet kort skratt. Jag gick därifrån med ett leende på läpparna. Undrar hur mycket jag störde denna persons dag.

Den som uppskattade mina naglar, som var imponerad, var liten. Vi hade hoppat lite på studsmattan och låg på mage och vilade. Han tittade på mina naglar och sa: Wow! Jag sa: Visst är de fina? Jaaa, kom det näst intill andlösa svaret.

26 Aug 2013