Lyssnade på ett radioinslag där det talades om att vi skulle vara rädd om pessimisten i oss. Litteratur och självhjälpsböcker idag handlar mycket om att tänka positivt. Hur man ska tänka om för att må bra, må bättre, komma framåt. Det finns en fara i det, tydligen.

Det kunde vara så att vi förlorar ett bra sätt att vara beredd på nederlag och katastrofer, om vi tänker positivt. En pessimist tänker ofta att: Det här går inte och är förberedda för detta, kanske har alternativa lösningar redan innan de behövs, sägs det i inslaget.

Jag förstår delvis tänket och jag tycker att alla typer av personligheter behövs men att vi ska fortsätta tänka negativt, eventuellt må dåligt av det, för att vara produktiv, låter inte som något jag skulle förespråka och jag synar i sömmarna att det fungerar på det sättet. Är du pessimist behöver inte betyda att du tänker ut lösningar i fall saker inte går som du vill, är du optimist är du inte självklart någon som inte har back up planer i fall det inte går som tänkt.

För egen del mår jag bättre av att ha en positiv grundsyn, att vara en optimistisk realist. Även om det skulle vara så att samhället skulle ha mer nytta av mig i fall jag var en pessimist, väljer jag nog i alla lägen att vara en livsbejakande egoist!

12 Sep 2013