De är inte många, de är inte tunga att lyfta men...

Jag tar bilen till affären, inte för att det är långt, utan för att det är praktiskt. Jag har en tredjedels sopsäck med burkar och två påsar med petflaskor med mig i bilen. Går in på affären och ställer mig vid pantautomaten. Hålet för burkar och flaskor är rätt högt upp och jag börjar mata in.

Är tvungen att stoppa i dessa få flaskor och burkar och känner att kraften i den högra armen tar slut, tar den vänstra och avslutar med att trycka för kvitto. Går till kassan medan det strålar från nacken ut i högra armen och till fingrarna. Det blir lite tyngre att andas.

Ibland tar frusterationen över, jag tänker att hur vek får man vara, att jag inte fixar det här lilla. Skäms lite konstigt nog. Går hem lägger mig och vilar, somnar. Vaknar, det är kvar. Sitter nu en stund vid datorn och det gör ont, det strålar utan uppehåll. Idag gnäller jag och tycker att livet är lite besvärligt.

Jag är frisk och jag ska strax få åka på Rehabcenter och ser fram emot allt det jag ska lära mig. Men jag känner att jag är på gränsen för att vilja svära högt. Tar en skitdag och tänker att den är lindrigare än för många i min närhet. Det är dock min skitdag och jag får svära högt. Fan.

11 Sep 2013