Du och jag sitter på punschverandan och äter middag. Följande konversation förs:

Mamma, du borde också bygga dig en traktor. Hur menar du då? frågar jag. Som jag, jag har ju flera traktorer. Men hur bygger man en traktor då? frågar jag. Man bara bygger. Jaha, men vad bygger man den av då? Vad behöver jag? Jo, du behöver gula brädor och en helikopterstopp, svarar du. Vad är det? Jag vet inte vad det är, säger jag. En sån man har här, säger du och pekar på ryggen. Vad gör man med den? Man behöver den om man ska ut i rymden som Bamse, säger du självklart. Ska man ut med traktorn i rymden? säger jag och börjar bli förvirrad. Du nickar som svar. Jag vet nog inte vad en helikopterstopp är ändå. Var köper man sådana? undrar jag. På helikopterstoppaffären, svarar du, återigen självklart. Var ligger den? Du viftar med handen norrut och säger: Långt, långt, långt borta. Du får nog hjälpa mig. säger jag. Ok.

Vi byter ämne och pratar lite om allt möjligt och plötsligt säger du, helt apropå ingenting: Jag trodde inte mina ögon! Jag häpnar över att du ens hört uttrycket. Vad menar du? undrar jag. Ja, men Lola sa ju så. Jag berättar för dig när man kan använda uttrycket och du skrattar hjärtligt. 

Jag älskar våra samtal. Du inför så mycket glädje, i alla möjliga situationer.

3 Jun 2014