Det känns som om jag håller på att hinna ifatt svansen och funderar lite över vad som händer då man lyckas? Behåller man den i munnen och lägger sig ner med tassarna över för att inte förlora den igen? Om man är hund, ja men om man är en ”tvåbenting” utan fysisk svans?

För mig handlar det mer om att komma på rätt köl, hitta en bättre balans i livet, som en lindanserska som får hjälp av en stav, en längdskidåkare som kan göra ”svanen” på ett ben nedför en utförsbacke. Visst den fysiska balansen är fin men det är svårare att hitta balansen mellan ”do or don’t”. Do är ju så mycket roligare, där har vi leva, glöda och brinna, här händer det saker. Don’t är mer att ta sig igenom och överleva.

Då svansen är fångad är det dock lättare att hitta bra möjligheter att glöda och brinna, utan att bränna sig. Jag ska ta mig tusan låsa fast den berömda viftande bakdelen under armen för att ha båda händerna fria så jag kan värma dem mot brasan som jag håller på att blåsa på, den håller på att ta sig. Få se, har Valborgsmässoafton redan varit? Äsch, nåja, jag som firade nyårsafton dagen efter kan väl ha min vackra, varma, härliga brasa nu istället? Klart jag kan!

4 Jun 2013