Nu är det inte många dagar och timmar kvar på 2012. Det är med blandade känslor som jag ser tillbaka på året som gått. Rätt många jobbiga och svåra dagar har tagit sig friheten att kasta sig in i mitt och min omgivnings liv. Sladdrande tungor som inte förstår att tystna och inte tala innan man vet mer, det vill säga mer fakta, innan man släpper dem lösa. Huvuden fyllda med så många lösrykta pusselbitar som inte passar ihop så folk snickrar till bitarna ”fakta” så att ett förvrängt motiv tar plats. Dessa släpps sedan fritt fram på den berömda skvallerstommen facebook. Den som spridit mest skräp i livet är inte den som vinner, den vinner den som förstår att sålla agnarna från vetet och faktiskt har vett att på ett snyggt sätt fråga innan man hakar på all skit som finns för öronen att lyssna på.
Många i min omgivning har fått kämpa hårt i år och många sorger har kommit och långsamt dragit vidare. Andra har blivit sköljda av glädje och lycka, funnit sin kärlek eller utvidgat den, börjat följa sina drömmar eller faktiskt uppfyllt dem.
Mitt år har varit följt av en oändlig energibrist och enorm trötthet och en kropp som inte velat veta av mina drömmar. Men mina ögon tåras av det stora glädjeämnet och lyckan i mitt liv, att jag har blivit välsignad med ett barn som jag älskar över allt annat i livet, ett barn jag skulle göra allt för, gå genom eld, hoppa i en flod, ett barn som jag skulle dö för, ett barn som lagt ett år till till sitt liv och som snart fyller två. Lilleman har en förmåga att sprida glädje där han går och springer fram, ett leende som syns i hela hans lilla kropp. Han har världens bästa skyddsnät i kring sig i form av två fina gudföräldrar, en morbror och faster som nu fått nya grannar, mormor och morfar som är där i alla lägen. Han har också omtänksamma vänner till sina föräldrar, ett superfint dagis med underbar personal som gör allt för honom och om jag får säga det själv, har han två föräldrar som inte är så pjåkiga de heller.
Året, för min del, slutar i ro och glädje, till och med lycka, ibland faller bara bitarna på rätt plats och skapar förutsättningar för något väldigt positivt. Jag har fått tillbaka en del av mitt sprudlande och jag har lärt mig mycket viktigt detta år, vissa saker kan man läsa i bloggen, andra är för privata och annat finns samlat i väntan på reflektion men ett av det allra viktigaste jag lärt mig på nytt, är ändå att förlåta…
Så vad säger man: Slutet gott allting gott eller att Slutet är endast början till något nytt? I vilket fall är jag tacksam för att ni som läser det jag skriver, ger så mycket fantastisk respons på det. Ni är alla en del av mig glädje och lycka, att få skapa något med ord som tas emot av era varma hjärtan och förlåtande ögon. De som känner mig nära vet nämligen att jag har flera specialiteter, saker som jag faktiskt är fantastisk bra på, sådant som att stava fel, göra särskrivningar och hoppa över ord. Tack för ert överseende och att ni läser med hjärtat ibland och inte med ögonen.
Stor varm kram till er, delar av min lyckas källa! Gott slut och se till att ni får en fantastisk start på det nya året!