Ibland blir man så förbannad att man känner hur det pyser och ryker ur öronen och man funderar på vad eller vem, man kan slå, vad man kan förstöra, vad man har råd att förstöra, är det ok att kasta glaset hårt i golvet, om det verkligen är förbjudet enligt lag att misshandla eller åtminstone banka till någon hårt, med till exempel en, stekpanna? Den senare, med tanke på den stora träffytan, är ju enkelt att träffa med.

Räkna till tio, hm, räkna till hundra eller hur långt hinner man räkna på ett par dagar, egentligen? Hur många lugna ner sig sätt finns dethär i världen? Lika många som människor på jorden, 7 miljarder? Undrar ibland, behöver nog fler sätt att ta till i akuta arg-krissituationer och ändå har jag blivit bättre.

Tänker på filmen: Stekta gröna tomater. Vem kan undgå att älska Kathy Bates, min idol, då hon tar hämnd på de två yngre tjejer som tar hennes parkeringsplats, mitt framför nästan på Kathys karaktär. Hon, den lugna, snälla, mesiga kvinnan, först näst intill paralyserad, backar med sin bil för att sedan efter ett: Towanda! gasa på och sedan köra rakt in i de yngres bil. Vilken höjdpunkt, vilken revansch för denna timida kvinna och vilken vändning i filmen, en riktig energikick.

Ok, jag lär väl aldrig bli timid, kanske, men skulle älska att få leva ut ett mindre Towanda-anfall, ett som jag hade råd med, det vill säga inga bilar inblandade. Lite explosionsartad ilska rensar huvudet och lättar på trycket som ligger och lurar. Mer Towanda i livet tack!

8 Nov 2013