Jag har en mycket efterhängsen vän just nu och jag undrar hur jag ska bli av med honom. Han har varit användbar men vill ju inte ha honom släpandes bakom mig varje dag. Känner också att mitt ryckte som en hyfsat god mor kan gå om intet men vad ska man göra?

Han bär mina kassar, hjälper mig fram till dörren men sedan vägrar han bära upp dem. Jag kan också känna att han ibland kunde bära mig med, åtminstone en liten bit, då jag är trött eller har ont men då skyller den jäkeln på att jag är för tung!

Häromdagen skulle jag till en vän för att prata lite och jag försökte få honom att stanna hemma men han klamrade sig fast vid cykeln och trots mina värdiga försök så fick jag inte honom att släppa taget.

Tro nu inte att jag är otacksam, han fick följa med i utbyte av att han bar mina grejer. Väl framme hos min vän, som behövde lite uppmuntran för stunden så kör jag upp med cykeln på den fina gräsmattan. Problemet var bara att för något år sedan tog de bort en häck där, utan att gräva igen hålet. Min cykels framdäck stappade fast och min vän knuffade mig i rumpan och jag känner att jag sakta håller på att falla, skuttar flera gånger med ena benen så att fallet blir mjukt ut på asfalten. Där ligger jag och skrattar och har inte ens skämsförmåga så att jag skuttar upp och tittar mig omkring vem som sett mig utan ropar lite stillsamt till min vän som suttit på bron och sett hela förloppet: Hjälp mig! Jag skrattar fortfarande då hon hjälper mig, min cykel och min efterhängsna vän upp och på plats.

Allt gick bra, rubbade upp huden en aning på lillfingret. Men jag kände, i mitt hjärta, att jag livade upp stämningen lite för min vän som jag skulle hälsa på, att falla in så där på tomten med ett stort leende på läpparna kan inte vara fel. Vännen påstår dessutom att det såg lite komiskt ut och jag små fnissar lite då och då under kvällen för jag såg framför mig hur det måste ha sett ut! Jag sitter faktiskt där och känner mig riktigt rolig och nej det fanns inte en droppe alkohol i kroppen.

Min efterhängsna vän fick vänta ute på gräsmattan resten av kvällen och skämmas för knuffen han gav mig. Sedan cyklade vi hem i all vänskap...

31 Jul 2014