Efter att ha varit lite krasslig i kistan och haft svårt att få i sig mat, får Liten frågan vad han kan tänka sig äta till lunch. Han funderar ett tag och jag förslår pasta och skinksås. Han tittar på mig, sedan på sin mage, stryker den med handen och säger: Min mage är inte så imponerande av det. Den är mer imponerande av något som är vitt och glansigt, nästan som gröt men inte. Den har blåbär. Jag skrattar inte, jag håller mig till och med från att le och lyckas, efter att ha bitit mig i kinden en stund, fråga: Kan det vara Ris-i-frutti du menar? Jaa, det är min mage imponerande av!

Senare på kvällen då det är dags att sova tittar jag på honom och säger att han är den sötaste, finaste pojken som finns. Men mamma, svarar han, alla är ju sötast och finast vet du väl? Med stolt värk i hjärtat svarar jag: Du är klok du men jag är nog lite partisk för att du är min pojke. Han tittar på mig och ler lite snett och svarar: Mamma, du är den bästa av alla mammor. Kan nog vara så att han är lite partisk han också, för han fick inte välja och så många mammor har han inte haft.

29 Dec 2014