Blogg

Höst i kroppen - sol i själen, trött, trött, trött

20 Oct 2014

Denna tid på året tar på mig. Många mornar tänker jag att jag ska bara lyckas ta mig upp, igenom dagen så blir det bättre sedan. Kroppen är slut, seg, smärtsam, odugligt värkande. Vill ha värme och sol trots att jag älskar vinter och snö.

Jag är trött, tung, färdig, ändå in i ryggmärgen. Sova är den aktiviteten som jag längtar efter, vila är inte dumt det heller.

Jag är varm i själen, för en av mina vänner mår bättre. Hon kämpar med kemoterapi, har inget hår på sitt vackra huvud och hon ler, skrattar och är lycklig för det hon har just nu. Senare här i vinter kommer hon på besök.

Klar för kärlek

8 Oct 2014

Kanonförkyld åker jag till förskolan för att hämta liten. Glad som en lärka kvittrar han, nej inte twittrar, kvittrar han om dagen. Älskar att allt kommer ut som bubblor ur hans söta lilla mun, allt han varit med om, vilka han lekt med. Jag frågar honom om han orkar åka till babysimmet senare på kvällen, då han varit förkyld några dagar. Han viker på huvudet och säger att det orkar han nog.

Vi tar oss iväg och jag berättar att vi ska hämta upp en sak innan vi kör hem. På vägen berättar jag att nu har morfar varit och fixat till hjärtat och att han mår bara bra. Han frågar om jag var med morfar. Jag svarade att jag var det och att hans hjärta är bra nu. Liten svarar: Ja, nu är hans hjärta klart för kärlek igen!

Åh, jag har världens finaste gosse, med de härligaste av filosofier, funderingar och bilder i sitt underbara huvud.

En kopp varm choklad

1 Oct 2014

Funderar på att gnälla ikväll men det sitter som inne, fast till och med, så det är nog inte meningen, inte läge, jag har ingen riktig rätt till det.

Min bil lyser som en pärla i solsken, mor hjälpte mig att tvätta den idag, vilken hjältinna. Väljer att vara glad för det. Här i Arvidsjaur finns ingen biltvätt, väldigt frustrerande då man inte kan själv. Min far förbereder min grund till garaget, vilken hjälte.

Förgylla livet med lite vardagslyx, så viktigt. Kanske en sen promenad i mörkret, ett härligt samtal, en kram, en värmande komplimang, en bukett snittblommor, en kopp varm choklad.

Att få grädde på moset lockar inte, vill inte ha det som pricken över i, inte passa som handen i handsken, det är en kopp varm choklad i soffan på kvällen som är det perfekta i mitt liv just nu. Och så Liten och min familj förstås, plus mina vänner. Där får jag det ännu en gång bekräftat. Jag har inte rätt till gnäll, inte ikväll.

Möten

26 Sep 2014

Har varit hemma på te hos en man med stort hjärta, en som begränsas av en envis kropp som vill göra som den vill. Mannen har kanske haft det tuffare än många andra här ett tag men visar på ett ( nyvunnet?) jävlar anamma som är gott att se och uppleva. Livet är för kort för att gå och sura. Helt i linje med min inställning, förlåta vare sig det behövs eller ej och gå vidare och leva. 

Att denna man sedan hittar på bus för att sedan måsta ringa på hjälp mitt i natten är underbart, ger respekt! Härligt för en man över pensionsåldern. Nå, kanske inte för släktingarna, i alla lägen men nu har jag programera numret till nattpatrullen på mobilen. Vid sidan om står jag nog och hejar på denna äventyrslystnad. Kan förstå den. Varför leva säkert och tryggt i alla lägen? Jo, kanske för omgivningens skull men kanske kan omgivningen ändå förstå denna lust till äventyret i natten? Jo, jag tror det men kanske inte just i den aktuella stunden, helt förståeligt.

Möten, vad jag älskar dem. Tack för ett gott te och härliga skratt.

Tårar på grund av ren idioti

24 Sep 2014

Helt plötsligt anfaller smärtan från h-vetet, från en stund till en annan. Vet du hur det är att skratta maniskt åt nervsmärtor för att det gör så jä-la ont? Vet du hur det är att veta att det är ens eget fel för att man glömt medicinen? Vet du hur det är då hjärnan inte vill samarbeta i detta läge och man lyfter upp ett litet skåp på ett annat skåp och få två av lådorna i huvudet? Vet du hur det är att vilja vara någorlunda normal i detta läge?

Rör dig inte, sitt helt stilla så kommer inte smärtvågorna och låt bara tårarna rinna ett litet tag så vänder det strax. Vill man det? Nej. Vill ju vara aktiv. Så då tar vi oss ann blommorna och se vad vi kan hinna förstöra. Cyklingen bör vi nog vänta med något då reflexer saknas. Köra bil lika så.

Men om en stund då de underliga tårarna slutat rinna, då det idiotiska skrattet lagt sig, bulorna i huvudet minskat, då har det blivit bättre.

Hur f-n kan man vara så dum?

Skönt att avreagera sig något...

Men det var ju du som...

22 Sep 2014

I vår familj gör vi saker efter förmåga och vi gör många saker tillsammans, städar, dukar, lagar mat. Liten har inte så många måsten på sin lista. Frågar man honom så har vi ett bra Team work. Just nu ska vi helst vi sjunga en liten stump samtidigt som vi grejar: Vad funkar bäst? Team work! Vad funkar bäst? Team work! (Supertrion)

Häromdagen, då vi hade ätit klart och ska duka av bordet säger jag som vanligt: Ta du din tallrik så tar jag resten. Vi brukar göra lite som på dagis. Liten svarar: Jag vill inte. Jag svarar: Jo, det är ju din uppgift, ditt jobb. Liten tittar på mig och säger på fullaste allvar: Men det var ju du som tog fram det! Det bubblar inom av instängt gapskratt och jag borde ännu en gång få medalj för att jag lyckas hålla mig allvarlig då han kommer med sina fyndigheter, för nog sjutton är det svårt att hålla sig ibland!

I'll be there

22 Sep 2014

Life is sometimes the most beautiful thing you can imagine, you want it to stay the same for a long time. Other times you just don’t want it to be true, just want it to be a nightmare that will go away, disappear, as soon as you find the way to wake up.

Got a message today from my lovely friend, she’s writing that life is not easy at this point. She needs to get in this big fight, the most severe one in her life I imagine. She needs to fight for her life.

Lots of my friends seem to be there right now. Me, I’m always too far away for a hug. I mean the big, huge, enormous, gigantic ones that heal everything. I’m glad that I have the power to heal from afar.

I will send lots of power to her, energy and strength. I will send humor and laughter, I will send whatever she need and when she leaves her country to come visiting me, me and my son, we will take care of the rest…

I’m there for you lovely. You know I’m.

Mallig, malligare, Mia!

17 Sep 2014

Vilken varm, go känsla som sprids i min bröstkorg, hjärtat sväller och jag funderar på var lungorna ska få plats. Leendet är brett, vilken glädje, måste bli lite tårögd, stolt och mallig. Jag har precis fått en bäbis till!

Att få frågan om att bli gudmor till ännu en systers barn är häftigt. Rätt otroligt att jag har vänner som faktiskt kan tänka sig att välja mig. Det måste vara min ödmjukhet (Jag är bäst men försöker att inte skryta alltför mycket) eller min ansvarsfullhet (Glömmer alla mina andra fyra gudbarns födelsedagar) eller kanske är det jordnära hållning (Ska faktiskt sätta om blommorna snart, det är väl jordnära?).

Mitt allra första gudbarn var en välsignelse. Jag var långt ifrån egna barn på den tiden och jag höll bara det lilla knytet intill mig och tänkte: Jag och du mot världen vännen. De två andra raringarna, till samma föräldrar, fick jag på köpet men vilka goingar! Alla dessa tre är barn, är barn med framåtanda som har koll på världen och värden. Jag har fostrat dem väl och försökt säga att de vet var de ska vända sig då föräldrarna börjar bli jobbiga. (De har underbara föräldrar men säg det inte till dem). Barnen har dock inte hoat och beklagat sig, ännu. Dessa tre är mina första barn.

Mitt fjärde gudbarn har en hel klan med syskon som är fantastiskt fina med henne. Vi ses inte ofta men tösen är en rödhårig going som jag ofta längtar att få träffa och lära känna mer. Mor, är min barndoms bästis, en sådan som jag satt ihop med i många år, att få ta del av hennes barn, är en förlängning av vår vänskap.

Min femte raring fick jag ikväll. Min lillasyster som jag satt barnvakt åt några gånger då jag var liten, min granne, kusin och numera fina vän. Vi undrar om du skulle vilja vara gudmor… Åh, i min ålder fick jag ett till! Snusar på den två månader gamla dottern och lugnet som sprider sig i kroppen är vanebildande.

Tack, säger jag till Er. Tack för att Ni vill dela med Er av Era barn till mig. Liten har så många fina syskon. Och tack, tack för gåvan ikväll, en lillasyster till min alldeles egen Liten som ibland undrar: Mamma, när får du en bäbis i magen igen? :D

Ursäkta 112 för min envishet!

17 Sep 2014

Jag är inte allergisk bara lite överkänslig… Det är mina egna fåniga ord, har använt dem ganska länge och de har stått för fakta, har jag tyckt. Jag håller fortfarande på med LCHF kost för att se om kroppen uppskattar denna något strikta kost. Oh, det finns massor av gott i LCHF kost tycker jag men godis är dock en bristvara. Ja, men du kan ju äta nötter, får man höra. Men de är inte söta! Och jag är lite överkänslig, har jag svarat.

Men sedan började jag tänka, det var ju länge sedan jag reagerade sist och jag har ju aldrig fått känningar i halsen. Ett par dagar har jag så ätit lite jordnötter. Fiffigt, tänkte jag, överkänsligheten har nog gått över. Knäppis. Jag kände inget men för ett par kvällar sedan, när jag skulle sova, började det klia och det blev mer och mer. Det tog ett tag innan jag förstod vad det var. Kom på att jag hade något receptfri medicin mot allergi sedan pollensäsongen i sommar, kanske kan man överdosera den, för det kliade ganska mycket.

Hm, var kan jag vända mig. Jag ringer 112, för det är natt och jag tänkte att jag skulle vara snabb med medicinen i fall det skulle bli något mer. Liten låg och sov och jag ville inte oriva honom med något besök på akuten mitt i natten. Sjuksköterskan på 112 var väldigt saklig, trevlig och bestämd! Jag skulle åka in till akuten med en gång! Men det kan jag ju inte, har ju liten hemma, tänkte jag. Så jag försöker sakligt, tålmodigt förklara att jag känner inget i halsen, alls. Jag är ju bara lite överkänslig. Du har fått en allergisk reaktion, får jag som svar. Jo, men bara en liten. Spelar ingen roll, det kan förändras mycket snabbt. Jag börjar känna mig lite dum men: Det kliar ju bara lite mycket. Hur många piller kan jag ta av medicinen? Åk in. Hur många piller? Åk in. Får jag överdosera lite? Nå, tillslut hade jag övertalat honom: Jag tar piller, så många som du tillåter och lovar att åka in om jag blir minsta lilla sämre? Ok då.

Pinsamt, tänkte jag igen. Skulle aldrig ha ringt då jag bara protesterar mot deras professionella råd men ville ju bara ha snabba svar för att hejda det som var på gång i kroppen. Jag är ju bara lite överkänslig, med en allergisk reaktion, en liten… Dumma människa! må de ha tänk där på 112. Hon förstår inte sitt eget bästa. Men jag blev i alla fall inte sämre och Liten fick sova gott hela natten. Ska nog låta bli de där nötterna: Jag är ju lite överkänslig.

;)

Det minst dåliga

16 Sep 2014

Ibland får man bara ta det minst dåliga i sitt liv, i en situation, i ett val man måste göra och göra sitt bästa med det, få det att fungera, gå framåt, utvecklas. Kan man det, kan man mycket, kan man det har man förutsättningar för mycket, kan man det har man möjlighet att nå sina mål från en annan vinkel, ett annat håll.

Att välja det minst dåliga är ibland det enda möjliga. Hur man än letar och söker finner man inget bättre, det råmaterial man funnit är det man får utgå ifrån.

Det minst dåliga är ibland riktigt bra, något med fantastiska möjligheter, möjligheter som det riktigt bra inte alltid har. Det bästa, som redan är färdigt, kan ibland te sig tråkigt efter ett tag. Det minst dåliga kan vara att slå ur underläge, slå ur underläge är överlägset fantastiskt.

Förr kunde jag göra det mesta av det jag ville, i alla fall i perioder, fast jag var ju mycket skadad i och för sig men om man inte tittar så noga så kunde jag göra allt. Jag hann väl aldrig riktigt ta det för givet och jag tror det gjorde mig till en som aldrig gav upp. Jag tränade, kämpade och väntade på att vara, bli frisk och skadefri. Det blev jag aldrig.

Men i dagsläget kan jag cykla 30 min, på en tantcykel, runt samhället. Jag kan cykla en gång i veckan, i alla fall ibland. Jag kan cykla tills lungor och luftrör hotar att komma upp. Cykla tills jag mår illa. Så häftigt. Det är det minst dåliga just nu, den minst dåliga träningen och den, den gör mig fantastiskt glad!

I wish you enough

8 Sep 2014

Läste en kort artikel med detta fantastiska uttryck, ett uttryck som jag inte kan låta bli gå direkt till hjärtat. I artikeln fanns även en recitation av en äldre dam, från en dikt kanske, som förklarade uttrycket. Hon berättade för en man på en flygplats som överhört ett farväl och frågade vad det betydde.

I love you, I wish you enough…That's a wish that has been handed down from other generations. My parents used to say it to everyone…When we said 'I wish you enough,' we were wanting the other person to have a life filled with enough good things to sustain them

I wish you enough sun to keep your attitude bright.
I wish you enough rain to appreciate the sun more.
I wish you enough happiness to keep your spirit alive.
I wish you enough pain so that the smallest joys in life appear much bigger.
I wish you enough gain to satisfy your wanting.
I wish you enough loss to appreciate all that you possess.
I wish enough "Hello's" to get you through the final "Good-bye...

Jag önskar dig tillräckligt, så enkelt, vackert och sant, passar perfekt in i mitt sätt att filosofera, att inte ha lycka som mål, utan som ett sätt att leva.

Ändå tycker jag om uttryck som: Jag önskar dig all lycka, för mig innebär det, det som damen förmedlar, delar av allt så att förmågan att uppskatta saker, händelser, ständigt utmanas. Uttrycket: I motgång föds medgång, passar också in och även det uttryck som ligger mig varmt om hjärtat just nu: Jag vill ha allt, en måttlig begäran kan man tycka. Tänker att jag inte behöver skonas från svårigheter för att kunna få allt, uppleva allt. Det är möjligt att genom det svåra få utmaning nog till att få det man önskar och vill ha. För mig? Ett njutbart liv.

Sedan kan jag tycka att vissa får för mycket, i alla fall i stunden.

I wish you enough.

Ibland är överlevandet gott nog

4 Sep 2014

Dåliga dagar får man ibland bara bita ihop om, leva sig igenom, överleva sig igenom. Det fungerar. Man kan passa på att vara lite extra gråtig, grinig, gnällig eller låg också, bara för att man kan, bara för att man har en ursäkt.

Jag har gnölat lite extra på jobbet idag, allt verkarde hamna på golvet, dit det är så fruktansvärt långt idag, till och med en svordom eller två slank ur mig, öronen på eleverna hade dock försvunnit tillsammans med ungarna själva.

Sedan ställer någon upp och gör det lite lättare. Någon kommer och plockar upp en leverans åt mig. Någon har lämnat ett gott recept på trappen. Någon skickar meddelanden så jag får mår bra en stund. Jag läser också om min vän som fått positivt negativt besked och småskriker lite till henne.

Jo, överlevandet idag har gått bra. Vill att det ska gå bättre imorgon, tror jag satsar på det. Njut av livet alla ni där ute.

Skitdag

3 Sep 2014

Ibland är det svårt att välja om man ska skrika, gråta eller skratta, det smärtar så mycket att andetagen gör ont, kliva upp på en trottoarkant och ta sig uppför trappen är bergsbestigning, äta, hålla upp armarna, böja nacken, resa sig, sitta stå och gå.

Blir dock så glad att möta människor, diskutera, spåna, argumentera, då lätt att glömma, lever. I morgon tänker jag mig en ny dag, en annorlunda. Annars vill jag ha ett jobb där man inte behöver kropp eller knopp. Finns det sådana?

Ska tänka på litens sista ord till mig om kvällarna, senast igår, något smittad av sin mor: Tack för den här fina dagen mamma. Säger de orden högt för mig själv och menar, i alla fall vissa delar, delar av möten och konversationer.De som lyst upp min dag.

I morgon vill jag ha mer, önskar också mer för övriga som tycker livet är outhärdligt idag, i veckan. Jag står ut lite till om makterna hjälper de som har de tuffare först, så dålig är jag inte, jag kan gnälla en dag till istället. Hejar på er där ute. Håller också tummar för en vän som kasnke gruvar för tuffa besked som kan komma imorgon. Jag känner på mig att det blir ett positivt negativt besked, så det så.

Hot

27 Aug 2014

Jag sätter mig upp i sängen och nervsmärtorna rullar över hela kroppen, från huvudet och ner. Sitter helt stilla en stund för att vänja mig, värja mig och sedan avtar det långsamt. Smärtorna är kvar men inte i kväljande rullande form. Jag vill skylla på förkylning i kroppen, att det framkallat, för då borde det värsta försvinna snart.

Ett skarpt ljud knäpper och en ny våg passerar i ansikte, armar och ben. Egentligen är det rätt fascinerande att ett enda plötsligt ljud kan framkalla något sådant.

Det blir långsamma rörelser idag, helst utan några klädesplagg som tar mot kroppen, svårt, kan bli tagen för förargelseväckande beteende. Tassar omkring, smyger runt i huset, käkar, fixar och tar mig ut på affärer för ärenden. Vad svag man kan vara fast man är stark. En hand läggs på min arm: Aj, aj! Idag är det bara en sådan dag.

Jag har en av mina pingviner, mina nära, som har det kämpigt, ont, smärtsamt just nu. Ont på ett hotande, kanske farligt sätt, blir rädd att det kan vara något allvarligt fel. Mitt onda är inte farligt, inte hotande, jag gnäller men kan tänka realistiskt. Min pingvin är viktigare, har det jobbigare men vill inte låtsas om det. Kan bara göra det lilla jag kan, gör det och hoppas på det bästa. Jag tror det blir bra. Det känns som om det blir bra, bara de som är proffs tar hand om honom, gör det som de ska.

I mörkret

24 Aug 2014

Cyklar hem, varenda skarv i asfalten, varenda mellanrum mellan plattorna, känns i kroppen, ilar, går som en smärtvåg nerifrån och upp. Det borde inte göra det idag. Jag har inte gjort något särskilt och jag har inte missat med medicinen. Syns det på mig? Märks det överhuvudtaget?

Jag är Mia, även idag. Besvärlig som få… Kommer jag att ändra mig? Lite kanske men inte mycket, inte så att det är något att vänta på. Är det ok? Jo, för mig i alla fall. Räcker det? Nja, den som lever får se.

Livet är gott, gör det ont? Jo, ikväll gör det det, i varenda muskel, varenda cell, varenda nerv. I mitt nästa liv ska jag inte, ok, rättare sagt, i mitt nästa liv, ska jag beställa en annan kropp. Ska inte glömma fylla i rutan: Smärtfri önskas…