Blogg

Det gör inget mamma

22 Aug 2014

Ibland går det inte som tänkt. I morse testade jag den nyupptäckta snoozfunktionen på min telefon, varför undrar jag nu, det har gått väldigt bra utan. Vad händer? Jag lyckas trycka tre gånger på snoozen och det var max, sedan sov vi vidare, utan problem. Vaknade på tok försent. Det blev stressigt i morse…

Nå, alla kan ju ha lite otur. Efter jobbet var jag dock lite hängig och trött, min rehab ick bestå av vila. Jag ställer telefonen på ringning. Missar dock lite där, sover tungt, ingen ringning alls, försover mig igen.  Litens förskola ringer mig, en timma efter jag borde hämtat, väcker mig, panik. Hemska tanke och oansvarliga mamma. Åker dit i ilfart, liten och fröken har haft mysstund och ingen verkar särskilt upprörda men innan vi har stängt dörren till skolan hinner jag, med en stor klump i magen, be om ursäkt sex, sju gånger och väl utanför ber jag liten om ursäkt två gånger till. Liten tittar lite på mig, tittar framåt igen och säger med ett leende på läpparna: Det gör ingenting mamma.

Brinn, brinn med mig

21 Aug 2014

Sitter och försöker ta in att hösten är här. Den var snabb i år efter all den sommarvärme vi fick. Det är mörkt ute och i min lilla familj tycker vi nu att det är läge att elda, varje kväll. Den värme som strålar från insatsen är, förutom att den värmer upp rummen, hjärtevärmande. Eldens oberäkneliga flammor fascinerar, de slickar veden, väggarna och glasrutan, en lust att känna på dem föds i mig. Om de inte vore så brännande heta skulle lågorna kunna smeka min hand, mjuk som en fjäder, smärtfritt, utan inneboende plan.

Värme är verkligen min grej, gruvar något för kyla och lågtryck som sätter stopp för en hel del av min rörlighet. Tänker att jag borde kunna tämja elden så att den gick att ta med, mjuka, ljumma lågor som håller smidigheten kvar i leder och ligament.

Även ljusen brinner i vårt hus och ordet mysigt dyker upp, kanske är det utnött i många sammanhang, trivsamt, skönt, angenämt, trevligt, hemtrevligt, puttrigt är förslag jag får om jag vill använda ett liknande ord men mysigt passar mig nog bättre.

Gnistra som snön, vackert som diamanter, Glöda som kol, som nykläckta intresseväckande idéer, som ögon som skvallrar om engagemang och sedan Brinna, brinna som elden, i alla dess olika miljöer, brinna utan att brännas, utan att brinna ut eller utbränna, utmatta. Alla de tre måste passas för att inte smälta, släckas, passas för omgivningens oaktsamhet, som kan skada mer än den vet, passas så att man själv inte tar vattnen över huvudet. Jag älskar alla mina tre tankestadier, de är så tydliga för mig.

Gnistra är underbart, Glöda är starten på elden, glimten i ögonen, intresset för det utmanande och sedan kommer Brinna. Vem vill inte brinna? Vem vill inte ha flow i livet, älska livet och dess utmaningar. Då jag brinner, är det få som kan släcka min eld, några försöker kanske blåsa lite för att hejda mig, andra blåser för att hålla min eld vid liv, några passar mig då det blåser upp till storm, bygger lä, det är så lätt att övertändas då och förgöra sig själv.

Hitta det man vill Glöda och Brinna för, tror jag är vägen till att leva lycklig. Jag må gnälla och gnöla i tid och otid. Jag må passa mig så jag inte kraschar i min glädje över livet men lycklig är jag… och lycklig ska jag förbli, trots vardagliga motgångar och hopplösa sorger. Grundkänslan är ändock lycklig, med det är möjligheten att Brinna för livet riktigt lovande…

Två veckor har jag fixat

18 Aug 2014

Det tar tid att få reda på resultatet, det är inte smidigt hela tiden men det går allt bättre och envis som få är jag kanske . Det ska gå och jag hoppas och måste tro...

Jag är oftast emot dieter av alla möjliga slag och de flödar verkligen in i våra liv, i mängder, de prackas på oss i diverse olika medier, i viktminskningssyfte, allt för att vi ska minska i omfång, allt för att vi ska haka på nästa trend och bli slankare, vackrare.

Dessa snabbfixardieter kan väl också, eventuellt vara, en bra kickstart till viktminskning, till bättre hälsa men att hålla en diet i det syftet, resten av livet, kan nog ofta bli tungt, rätt enahanda och tråkigt. Dieter i viktminskningssyfte måste vara rimliga tänker jag, äta mindre, mer sunt, för ändrar man inte sitt beteende, sitt sätt att se på mat och godsaker, sitt sätt att hantera det man stoppar i munnen, sitt eventuella gluffsbeteende, ökar man inte sin förbränning genom ökade fysiska aktiviteter, skulle jag säga att för väldigt många blir det platt fall, besvikelser och en jojobantning som är direkt skadligt för kroppen.

I bakgrund till detta har jag nu iscensatt min fjärde kostreglering i livet. Inte i viktminskningssyfte dock. Jag fortsätter att söka olika vägar till lindring i min problematik. Kanske blir det den här dieten som gör livet lite lättare, som lindrar smärtor och värk, som får kroppen att fungera lite mer normalt. Helt klart värt att försöka. Jag ser alltså fram emot sex månader med LCHF kost.

Jag tror inte på mirakel, eller kanske gör jag det, i alla fall tillsammans med hårt arbete med att ändra mina beteenden som kan påverka mig negativt, så har jag definitivt en liten möjlighet att bli bättre, på naturlig väg. Två veckor har jag fixat, nu är det bara tjugofyra kvar!

Helgen gjorde mirakel

17 Aug 2014

Första veckan på jobbet och knäna mjuknar, strålningar ner i benen påminner mig om att jag existerar, domningar i nacken och nervsmärtorna nerför armarna tilltar, migrän av två olika sorter hälsar på, bäckenet lyckades jag dock paja redan veckan innan jobb, då jag fortfarande trodde att jag var Superwoman men att sitta, stå och gå kan sägas vara, mindre skönt.

Det kommer tankar om hur uppstarten ska gå denna gång. Hittar jag lagom direkt eller ska jag ner mer först? Jag sover extra på dagtid under veckan, glad att den möjligheten finns.

Så kommer helgen, med vila och inga måsten, vad jag är bra på det. Fredagen försvinner kvickt, undrar om den ens dök upp? Lördagen härligt slö och avslutas med middag ute med vänner, vin och samtal, precis vad jag orkar med. Sen natt, med många skratt…

Söndag kom med leenden och en knäpp låt i huvudet som planterades av en vän. Glad att jag inte nynnar den högt där jag är. Söndagshäng med vänner och sedan kommer liten hem och då, då blev helgen fullkomlig, hjärtat sväller, fylls fullt ut, hjärtsäcken töjs för att ge plats för all kärlek.

Elliot får uppdrag av oss och plötsligt är vi lite nyttiga, vi städar. Liten och jag turas om att kolla till arbetaren och då han slutfört sina turer bär jag honom in till dockningsstationen. Bra jobbat, säger jag. Jag är stolt över dig Elliot, säger liten.

Jag mår bra.

Brann som en fackla

3 Aug 2014

Bröllopsfester, kan vara mycket, se väldigt olika ut, ha olika mycket tydlig energi och glädje.

I helgen har jag haft turen att få brinna, brinna av energi och glädje tillsammans med fantastiskt härliga människor. Gnistra och Glöda hade inte en chans, väl på dansgolvet var det endast Brinna som fick plats hos mig. Livemusik av kunniga och duktiga musikälskare spelade så svetten lackade och skjortor öppnades. De som känner mig vet hur mycket jag älskar att hoppa, studsa och leva på dangolvet. De som känner mig vet att det inte alltid går så bra för mig. De som känner mig vet att ibland offras min kropp, för att få känna att jag lever, brinna som få kanske få vill, vågar eller kan.

Med lånad, sofistikerad hatt och ett lånat, fantastiskt gnistrande armband, var jag tillsammans med min nyinköpta klänning och svarta högklackade, kanske rent utav perfekt… Okej då, inte riktigt perfekt eller kanske långt ifrån perfekt men i glada gamla och nya vänners lag, provade vi alla den sofistikerade looken och jag förlorade totalt. Man fick inte vara så spralligt glad då och hur i sjutton stänger man av lyckliga ögon?

Efter flera veckors värme utomhus är min kropp gladare än på länge och tänk att få tajma det med en riktig energigivande fest! Alkohol i all ”ära” men att festa på ren och skär glädje ger en mycket större kick och tillfredsställelse än någon drog (så vitt jag vet)!

Jag sitter hemma i soffan nu och njuter. Jo, det gör ont att leva men allternativet är inte aktuellt. Jag ska strax ta lite extra medicin och gå och sova och jag, ska även om det blir en tuff morgondag, med glädje ta den smällen, för det ska gudarna veta, det var det värt. Tack.

Det värmer inom mig

31 Jul 2014

Det finns så mycket glädje och humor kring mig nu. Visst, en hel del galghumor också över sådant som inte är så himla kul. Men tillsammans kan vi ändå roa oss på något underligt vis.

Jag älskar att spåna in på dumma spår med människor, spår som kanske inte leder någon annanstans än till ett eller många skratt, skratt så tårarna rinner. Just nu har jag galningar som skriver roliga meddelanden också. Ett gott skratt förlänger livet, det är ingen myt att kroppen mår bra av det!

Vad jag älskar min familj, vänner, bekanta, nybekanta, nyvänner och flera. Ni förgyller min dag, mitt liv och dessutom gör ni så att jag kommer att få ett långt liv! Tack, nu ska jag torka mina glädjetårar och ta soffan.

Tur att jag är så himla rolig

31 Jul 2014

Jag har en mycket efterhängsen vän just nu och jag undrar hur jag ska bli av med honom. Han har varit användbar men vill ju inte ha honom släpandes bakom mig varje dag. Känner också att mitt ryckte som en hyfsat god mor kan gå om intet men vad ska man göra?

Han bär mina kassar, hjälper mig fram till dörren men sedan vägrar han bära upp dem. Jag kan också känna att han ibland kunde bära mig med, åtminstone en liten bit, då jag är trött eller har ont men då skyller den jäkeln på att jag är för tung!

Häromdagen skulle jag till en vän för att prata lite och jag försökte få honom att stanna hemma men han klamrade sig fast vid cykeln och trots mina värdiga försök så fick jag inte honom att släppa taget.

Tro nu inte att jag är otacksam, han fick följa med i utbyte av att han bar mina grejer. Väl framme hos min vän, som behövde lite uppmuntran för stunden så kör jag upp med cykeln på den fina gräsmattan. Problemet var bara att för något år sedan tog de bort en häck där, utan att gräva igen hålet. Min cykels framdäck stappade fast och min vän knuffade mig i rumpan och jag känner att jag sakta håller på att falla, skuttar flera gånger med ena benen så att fallet blir mjukt ut på asfalten. Där ligger jag och skrattar och har inte ens skämsförmåga så att jag skuttar upp och tittar mig omkring vem som sett mig utan ropar lite stillsamt till min vän som suttit på bron och sett hela förloppet: Hjälp mig! Jag skrattar fortfarande då hon hjälper mig, min cykel och min efterhängsna vän upp och på plats.

Allt gick bra, rubbade upp huden en aning på lillfingret. Men jag kände, i mitt hjärta, att jag livade upp stämningen lite för min vän som jag skulle hälsa på, att falla in så där på tomten med ett stort leende på läpparna kan inte vara fel. Vännen påstår dessutom att det såg lite komiskt ut och jag små fnissar lite då och då under kvällen för jag såg framför mig hur det måste ha sett ut! Jag sitter faktiskt där och känner mig riktigt rolig och nej det fanns inte en droppe alkohol i kroppen.

Min efterhängsna vän fick vänta ute på gräsmattan resten av kvällen och skämmas för knuffen han gav mig. Sedan cyklade vi hem i all vänskap...

Nytt och nygammalt

27 Jul 2014

Livet är för kort för att man inte ska göra det man vill, tror man vill, önskar, tror man önskar och så vidare. Bara för att man provat något som inte fungerat så kanske det fungerar nästa gång eller gången därpå.

Jag hade ett mål för två år sedan och nu inför helgen fungerade det. Jag kunde cykla till stugan med min son och packning. Lyckan kan få ana. Vi var båda barnsligt uppspelta att det fungerade och liten glad över sin egen ”kuppe”. Det jag gjorde kändes som att bergsbestiga en hög topp, nå mållinjen efter ett långt lopp.

Provar även på nygammalt, varför stanna bandet bara för att det inte fungerat förr? Vad är det värsta som kan hända? Har glömt hur det fungerar och inser att man inte kan göra mer än fel och det har jag ju klarat av förr, är kanske rent utav ett proffs!

Livet är en berg och dalbana, tur att det finns åksjukeplåster!

Fokusera

16 Jul 2014

Ordmaskinen, Liten, fortsätter att samla på ord och testa dem i ett samanhang och jag bara gapar. Ikväll skulle Liten se ”kvällsmystv” på datorn. Youtube vill inte samarbeta med oss och vi lyckas inte få i gång något klipp. Jag gör det lilla jag kan, förklarar för liten att vi kanske får se på tv istället men att vi kan prova att starta om datorn, då kan det fungera. Min lilla kille är helt med på noterna.

Medan vi väntar småpratar vi om det som dyker upp på skärmen. Vad är det där? Varför gör den sådär? och vidare så. Jag berättar att nu startar den om och säger: Kom igen då! Liten, tre år, säger i sin tur säger: Fokusera! Jag hakar häpen på, säger detsamma och frågar sedan: Vart har du lärt dig det ordet? Blixten Mcqueen säger ju så, fokusera på fart, svarar han och vi hojtar ordet ett par gånger till. Youtub går igång.

Kontentatan? Fokusera och du får det du önskar! ;)

Fri

14 Jul 2014

Det är sommar, jo, även här uppe i norr. Det är varmt, sagolikt varmt, solen strålar från sitt fantastiska avstånd, ner på min hud, på mina muskler, min nacke, mina leder, skuldror, knän, händer och fötter. Det känns som om strålarna går in på djupet, når mina nerver och nervändar, muskler och ligament är mjukare, hjärnan verkar förstå att all info som skickas till den inte nödvändigtvis behöver vara smärta.

Jag är fri, kanske inte befriad men vad jag har det förbluffande härligt. Jag rör mig lättare, smidigare, mjukare. Strejkar jag fortfarande? Jo, visst. Ont? Japp men inte sorgligt ont. Fick höra att jag strålar just nu, tänk vad fantastiskt att någon säger det om mig. Det är så mycket lättare att stråla, då det inte strålar konstant illvilligt i kroppen. Och jag vill stråla, jag vill allt, gnistra, glöda och brinna. Gör mig gärna sällskap.

Som ett frö för vinden!(Fast just nu på morgonen är jag mer lik ett stort klumpigt ekollon men snart lätt som ett maskrosparaply!)

Han är det vackraste jag vet

11 Jul 2014

Du håller mitt liv i din hand, kan inte förstå, komma ihåg, hur livet var utan dig, vad var det som var viktigt? En som sjunger din sång på ett fantastiskt sätt är denna kille, kunde jag raring, skulle jag sjunga denna för dig:

Det känns som om jag går sönder

9 Jul 2014

Vaknar med ett ryck av ett sms som gör fruktansvärt ont i mig. Jag har under de senaste åren lärt mig att lyssna, stötta, finnas utan att bära med mig vänners bördor efter dagen är slut men i bland är det svårt, för idag börjar dagen med tårar.

En fantastisk människa har ännu en gång trillat dit, fallit tillbaka i ett missbruk som hon varit fri från ett längre tag, så länge att jag trodde att det kanske skulle gå vägen denna gång. Problemet har följt med under kanske tjugo års tid, har stundvis tagit över dennes liv, har förstört och gjort ner min vän totalt. Smulor av lycka, veckor med glädje har gjort att tillvaron har kunna fortsätta och gjort livet värt att leva vidare i den form det tagit.

Idag gråter jag för min vän är lycklig, för trots min optimistiska läggning vet jag bara ett slut på det som är på gång. Det är tårar, förtvivlan, förminskande av sig själv och en känsla hur man kan vara så dum, kanske också tillslut att vissa vänner, de mindre härdade, försvinner.

Jag älskar min vän och är glad att denne känner lycka i stunden, njuter av livet, vågar göra det för mig och många andra vansinniga. Att min vän går in i något osunt och i längden nedbrytande kan jag inte glädjas åt. Inom mig gråter hjärtat stora hulkande tårar och mina ögon flödar av väta.

Jag finns här då tillvaron kraschar, tveka inte, skäms inte då min vän, för du är värdefull, fantastisk och förtjänar allt gott i världen.

Ovärderlig

8 Jul 2014

Man kan se dem på olika sätt, alla dessa apparater som förenklar vår vardag. De kanske förslöar oss, vi blir mer stillasittande och får krämpor som vi annars höll oss borta ifrån. Vissa teknikaliteter känns helt onödiga som kanske en popcornmaskin, muffinsgörare med flera kluriga uppfinningar.

Idag har jag dock varit ute och köpt mig en ny vän. Ni vet ju att man kan köpa sina vänner, tänk bara på min vän Elliot. Jag har alltid velat vara självständig, kunnat klara mig själv så bra jag kan. Med mina fysiska förutsättningar går ju det inte alltid så bra.

Men nu, idag, har jag köpt mig en del självständighet och frihet, jag har köpt mig en bit lycka.

Med denna kan jag klara mig själv. De som känner mig väl eller de som håller på att lära känna mig, vet hur viktigt det är för mig och kan kanske ana min stora glädje och det breda flinet i mitt ansikte. Jo, det är precis så där stort så det är för mycket.

Här är hon, möt min glädje:

Jag har klippt min gräsmatta idag! Sist jag gjorde det blev jag ordentligt dålig, i ett år. Denna vän kommer visserligen göra så att jag får känna att jag lever, att jag arbetat men inte som den förra.

Åter till faktat: Livet är gott!

Acceptans

25 Jun 2014

Är det dags att acceptera mer än vad jag vill? Är det dags att låta proffsen få göra tänkandet åt mig, ta besluten? Är det dags att acceptera att det inte går? Ska jag ge efter på det jag inte är mogen för?

Ibland är man bara dum som tjuras, kämpar, bråkar, det finns något som heter acceptans. Jag är hyfsat bra på det, om jag får göra det på mitt sätt.

Jag har fått acceptera mycket de senaste åren, senaste många åren, det har som inte gått åt rätt håll. Viss acceptans tror jag dock är av ondo, kan bli så att man ger upp och bara köper läget. Dit har inte jag tänkt komma, kommer nog aldrig dit om jag ska vara ärlig. Först gör man allt man kan, sedan tar man hjälp och gör mer, sedan gör man allt man kan, tar efter det hjälp och gör mer, sedan gör man allt man kan…

Det finns saker som jag inte provat ännu och det kommer det alltid att finnas. Jag kanske får acceptera det som blivit presenterat nu för mig av läkare men inte fullt ut, då finns det risken att proppen går ur, att energin och glädjen sinar. Risken är att jag inte blir mer då och jag vill bli mer. Bättre kan jag, det vet jag, måste bara lista ut hur, söka och finna.

Exakt i tid

24 Jun 2014

Jag har en vän som inte kan komma försent, inga namn nämnda. Hon är alltid först vid diverse olika träffar, möten, middagar… om hon inte är det, är hon sjuk eller kan på grund av annat inte närvara alls. Det närmaste hon kommer försent är att komma exakt i tid, faktiskt tror jag att hon kommit fem minuter försent till en fixa-middag-tillsammans träff en gång, hennes bedrifter till trots, var hon ändå först.

Jag brukar alltid säga att jag inte är bra på att boka tider, det är lätt att inte boka tider. Jag vill att tandläkare, frisörer, läkare, bilbesiktning och så vidare ska ringa upp mig och fråga: Passar denna tid dig Mia?

Jag brukar dock hävda att jag är bra på att passa tider som redan är bestämda. Ibland blir det ändå lite eljest än jag tänkt mig. Till exempel här för ca två månader sedan, jag hade tid hos en läkare och jag var som vanligt i tid, faktiskt exakt i tid, så när på en vecka. Jag passade tiden exakt, var endast exakt en vecka senare än de väntade mig.

Idag har jag två tider eller tre, att passa. Jag cyklade glatt iväg här på förmiddagen och satte mig att vänta bland känt, trevligt folk och hade det riktigt trivsamt, tills en ur personalen kom förbi och sa att: Du har nog tid klockan 11. Glada skratt bland vänner, hm, jag var ju exakt i tid igen, exakt en timma för tidigt!

Det är så konstigt med mig, jag kan så mycket. Ja, jag kan faktiskt allting, i smyg. (Lotta på Bråkmakargatan)

Ha en riktigt trevlig dag. Se bara till att passa era tider, exakt!